Min dagbok 1998 och äldre

Pele heter jag och jag är en Kavaljer
Jag bor i Stridholm och har min bild på
postlådan så alla skall hitta dit!

1998

Åhå vad tiden går nu är det jul och det är en rolig tid för då äts det nästan jämnt och reservhusse är ledig på dagarna vilket innebär att det blir långa och många promenader om det nu inte är för kallt och så får man åka bil mycket mer än vanligt. Sen är det förstås en massa trams som att man skall fotograferas med tomtar och liknande julgrejor, men någon tomte luva får dom inte på mig! Hoppas att jag snart kan visa några nya bilder från våra övningar

Den här animationen (svårt ord) har jag spårat upp hos Cecilia&Lars dom har också en sida The Hunter Crown Land Indian&Wolf  visserligen är vargen en släkting men det är nog bra veta hur den ser ut och låter så att man skyndsamt kan reriera hemmåt om man träffar en. Några kattor hittade jag däremot inte på deras sidor men det var lika bra !

Slut för denna gång

Hej igen det har gått en tid och saker har hänt vi har fått nya grannar och dom har hund, hunden heter Harry och är en riktigt trevlig polare vad det är för ras kommer jag inte ihåg just nu men han är liten och har ganska mycke hår och tycker precis som jag om att springa i snön. Däremot tycker han inte om Karo förmodligen tycker han också som jag att Karo har en tendens att vara för bråkig för att det riktigt skall passa oss.
Karo har fyllt ett år och har väl med tiden blivit lugnare så nu kan vi umgås långa stunder utan några störande moment.
Strax före jul kom vår reservhusse hem med en vit lurvig sak som heter hare, det är sådana som Karo försöker jaga, hursomhelsst det där inträffade sent en kväll och vi hade nästan gått och lagt oss, men vilket liv det blev både på husse, Karo och jag de enda som var någorlunda sansade var matte och reservhusse som mest skrattade åt tre galningar som dom sa, vi fick lukta på haren och då kom jag på att sådana har jag försökt jaga på egen hand i grustaget men dom studsar ju och far så man hinner inte med. Det blev visst en liten utvikning det där, åter till haren vi luktade och försökte naturligtvis bita i den men det fick vi inte men däremot fick jag blod på mig så mitt ena framben var riktigt blodigt ett tag.
Allt har sin tid så vi åkte in och haren åkte ut, dagen efteråt försökte vi hitta den och då hängde den på en vägg som visst är brukligt, med gemensamma ansträngningar lyckades vi nästan få tag på den men vår övning var tydligen nog så livlig och uppmärksammades av husse vilket fick till följd att vi åkte in och haren hamnade på en säkrare plats, suck.

Sommaren 1998

Tänkte att det kunde vara på sin plats att berätta om den sommar som aldrig blev någon riktig sommar
Regn och åter regn, blött och eländigt hela tiden ingenting för mig och andra hundar med lång och fin päls.
Alla värdens kryp tycks ha funnit till rätta ute i naturen den här sommaren, så nu har jag gjort min första bekantskap med en fästing och det var ingen rolig upplevelse. För övrigt har sommaren bestått i ett antal veterinärbesök för både Karo och mig det började med att Karo fick någon form av fukteksem vid svansroten så han blev rakad och behandlad där dessutom fick han en sån där vit krage runt halsen och huvudet så han såg himla löjlig och olycklig ut vad som var bra med det var att han blev tvungen att hålla sig lugn och kunde inte bråka med mig.

Tyvärr så var det min tur att råka ut för nästa veterinärbesök förmodligen också någon form av fuktskada, eftersom jag tycker det är roligt att hälsa på hos veterinären så var det inte så farligt även om jag fick en del medecin och någon salva så slapp jag tratten.
Önskar att jag hade kunnat visa en bild på Karo med tratt men den kommer kanske.

Vid ett av veterinärbesöken fick jag veta att mina utslag berodde på för kraftigt foder i förhållande till hur mycket jag jobbade så nu är bla vissa godsaker förbjudna.
Matte påstår att vi är bortskämda när det gäller matvanor och har hotat med svältkost inte för att jag riktigt vet vad det är men det är säkert ingenting gott, förmodligen som de där tabletterna jag ätit ett tag nu, men uppblandad med ost var det riktigt gott.

Ost gillar jag men det jag nog tycker allra bäst om är nog Pitepalt

Nu har det blivit höst och det innebär att jaktsäsongen har börjat och där råder en klar orättvisa eftersom Karo och husse försvinner ut i skogen och kan bli borta nästan hela dagen, ibland åker dom tom bil vilket jag finner ytterst frusterande och orättvist.

På återhörande / pele

Påsken 1998
Hej igen nu återkommer jag med några ryckande färska bilder från långfredagens morgon, nåja förmiddagspromenad

Efter att jag varit ute med min reservhusse skulle Karo få följa med ut för att vi skulle uträtta våra behov som det så fint heter men tro inte det, han lyckades naturligtvis träffa någon med vantar och naturligtvis snodde han den så det blev husarrest för resten av långfredagen

vem vet vi kanske hörs igen /pele

Sorg
I november 1997 var husse och Wicky ute och jagade hare, på hemvägen skulle de passera vägen och då bar det sig inte bättre än att Wicky blev påkörd och dog, vad som hände tror dom inte att jag vet men som att hon bara skulle ha försvunnit och övergivit mig.

Tiden gick och husse skaffade sig en ny valp en riktig satunge som skäller och sliter mig i öron och svans så att min stiliga svans ser för bedrövlig ut. Tur att jag kan åka till reservhusse och vila upp mig för dit har inte vildjuret fått komma än.
Karo heter han och det är också en blandis men mest liknar den nog en finsk spets.
Det är faktiskt ganska pinsamt att höra hur människorna gullar sig och gör till sig för den där. "Men o så duktig du är Karo som inte pinkat på golvet" kan det låta. Det riktiga borde vara "Men så konstigt att du inte rivit ut hela huset"
Karo borde gå en valpkurs hos Piteå Brukshundsklubb för att lära sig lite vett, det har jag gjort och det är klart jag blev allas favorit där lärde jag mig också att spåra och hoppa det är skitkul. Så hemma har jag en egen hoppställning som jag brukar öva mig på.
En anna sak som väckte uppmärksammhet var när Karo lyckades spåra en Ren flera meter jaja det var kanske hundra meter.
Någon kattjägare är han då inte, appropå kattor så hade en katt fräckheten att uppehålla sig på vår gård en tidig morgon hon var säkert på jakt efter småfäglarna. Om den katten kan man säga att hon kunde springa och förhoppningsvis så springer hon än.

© Pele 1997 - 1998